Familjer som äger företag ställs förr eller senare inför frågan om generationsskifte. Om – och i så fall hur – nästa generation ska ta
över ägar- och ledarskap i det företag som föräldrarna har byggt upp är frågor som de oundvikligen behöver förhålla sig till.

I bästa fall har familjen diskuterat sig fram till en lösning som alla är överens om i god tid innan skiftet blir aktuellt. Men i värsta fall är inget förberett när föräldrarna dör. Det innebär att barnen ställs inför att hantera ett gemensamt ägande av ett företag som de kanske inte vet speciellt mycket om, samtidigt som de är mitt i en sorgeprocess efter en avliden mamma eller pappa.
Trots att det finns mycket att vinna på att diskutera generationsskiftet i god tid är det vanligt att familjen undviker ämnet.

Men faktum är att det sällan blir bättre av att vänta. Det är många, komplexa frågor som måste redas ut och det behövs vanligen gott om tid för reflektion och diskussion innan beslut kan fattas. När exempelvis aktier ska skiftas från föräldrar till syskon uppstår en mängd frågor av ”teknisk” karaktär. Aktierna måste värderas. Kompensation till syskon som inte ska bli delägare måste på något sätt finansieras. Syskon som blir delägare bör ha ett aktieägaravtal som reglerar samägandet. Men ett skifte av aktier har också personliga, och därmed känslomässiga, dimensioner. Det är ett stort beslut att lämna (även en del av) ägandet i ett företag som inte bara ger en inkomst, utan också en mening med tillvaron och en identitet: detta är mitt företag, som jag har skapat/utvecklat. För dem som tar över väcks frågor kring rättvisa: hur ska ägandet fördelas? och relationer: vill vi äga tillsammans? Även den egna identiteten kan ställas på sin spets för en övertagande generation: vill jag ”komma hem” till familjeföretaget, eller vill jag gå en helt egen väg i livet?

Självklart kan de tekniska frågorna vara nog så knepiga och det kan ta tid att hitta bra lösningar. Men här finns både regelverk att luta sig mot och experter av olika slag. Därför är det i stort sett aldrig dessa frågor som sätter käppar i hjulet för ett generationsskifte – speciellt inte sedan arvs- och gåvoskatten avskaffades år 2004. Det som gör att processen kring ett generationsskifte kör fast – eller inte alls kommer igång – är vanligen de personliga, känslomässiga frågorna. De är svåra att sätta ord på, konkretisera och därmed hantera. Därför adresseras de ofta inte alls, vare sig av rådgivare eller av ägarfamiljerna själva. I stället läggs fokus på tekniken. Innan ett skifte är möjligt att genomföra måste de ”tekniska” frågorna i de flesta fall vara lösta. Ett ägarskifte kan vanligen inte genomföras utan att det sker en värdering av aktierna. Det finns därmed ett ”yttre tryck” på att hantera dessa frågor. Faran med att ensidigt fokusera på de ”tekniska” frågorna är dock att tid och pengar läggs på en lösning som i ”teknisk” mening är oklanderlig, men som i sig självt inte är tillräcklig. För att generationsskiftet ska lyckas måste de personliga, känslomässiga frågorna hanteras parallellt. Ofta är det till och med en fördel att börja med dem. Först när samtliga i familjen förstår innebörden av, är överens om och känslomässigt förberedda på den valda lösningen är det dags att genomföra den rent tekniskt. Detta är processer som tar tid och just därför är det så viktigt att börja diskutera frågorna långt (helst åtminstone ett par år) innan generationsskiftet ska genomföras i praktiken. Gör man det finns goda förutsättningar för ett lyckat generationsskifte, det vill säga ett samägande som gynnar både familj och företag.

/Annika Hall, BDO