Före detta allsvensk fotbollsspelare och tränare. Föreläsare. CrossFit-coach. Säljare. Man. Pappa. Mikael Danielsson är ett pussel med många bitar, precis som han vill. Med sitt starka civilkurage och sina föreläsningar om ”giftig manlighet” försöker han motarbeta orättvisor. Tänk att bara få vara människa. Slippa trånga fack och normer.

Mikael (Micke) Torbjörn Danielsson
Ålder: 44 år.
Roll: Säljare, Annonsdax. Coach, Crossfit Fristaden. Föreläsare, ABF.
Familj: Min älskade fru och våra två döttrar.
Fritidsintressen: CrossFit med min fru och spendera tid med familjen.
Första jobb: Extrajobbade på Coop Triangeln.

Från ett fönsterbås på Konditori Amarant hejar Mikael Danielsson. Han har händerna runt den fyllda kaffekoppen. Svart med en skvätt mjölk, ska det vara. Micke, som de flesta yngre än 65 kallar honom, beskriver sig som: en senior som ställer krav. Tjänsten han har som säljare på Annonsdax är varken bunden till en tid eller plats. Perfekt. Ett fyrkantigt arbete är inget för honom, så vid förhandlingar går ledighet före lön. Det förlänger de allra finaste stunderna.

Livet som allsvensk fotbollsspelare för Trelleborg och Örebro var både hektiskt och slitsamt. Men vid sidan av planen fanns alltid hans älskade fru, Pernilla. Skorna ställer han på hyllan för över tio år sedan och paret får äntligen tid för ett gemensamt intresse; CrossFit. Dessutom får han utrymme för nya bitar i identitetspusslet och blir en mer komplex människa. Mer än ”bara fotbollsspelaren Micke”. Idrottsvärlden var tuff, förklarar han. Färgad av en grabbig jargong som är påtaglig i både omklädningsrum och på läktare. Än i dag finns en miljö där människor inte vågar vara sig själva.

– Sverige har Anton Hysén som den enda öppet homosexuella fotbollsspelaren. Extremt modig människa. Men är han den enda homosexuella? Knappast. Antingen väljer man att skita i fotbollen, eller att visa sitt riktiga jag. Hursomhelst blir man liksom en halv människa. Sorgligt.

Det driver mig:
Energier från människor i tre lager. Det närmaste lagret är min älskade fru och våra döttrar, därefter kommer medlemmarna på CrossFit Fristaden – lyckan i att se dem utvecklas. Det yttersta lagret som driver mig är att förändra negativa energier genom bland annat mina föreläsningar.

Inkilningen på Cypern

Med huvudet vilande mot handflatorna minns Micke träningslägret på Cypern 2003. Uppvaknandet. En ny kille dyker upp i laget; sexton år och passar inte riktigt in i det ”normala”. Annorlunda kläder och musiksmak – och noll koll på hierarkin inom laget. Sjukt häftigt, enligt Micke. Tillsammans med Micke och de andra i laget är det dags för sextonåringens första träningsläger med ett allsvenskt lag. Nu ska han slå igenom. Första dagen börjar och likaså hetsen kring inkilningen – att genomgå den manliga riten och bli en del av laget. ”På fredag, oj, oj, oj” säger de äldre till honom.

– På torsdagskvällen sitter jag och bästa polaren på rummet, njuter av att träningen är avklarad och ser fram emot morgondagens fest. Det knackar på dörren, berättar Micke och låter knogen möta bordsskivan tre gånger. När han öppnar dörren ramlar sextonåringen in i hans famn. Gråter. Otröstligt.

»Sverige har Anton Hysén som den enda öppet homosexuella fotbollsspelaren. Extremt modig människa. Men är han den enda homosexuella? Knappast.«

– Han började oroa sig över inkilningen redan första dagen på lägret. Han ville ju verkligen inte och var rädd över vad som skulle hända. Det var min ögonöppnare som fick mig att tänka: Vad är det som pågår?

Sextonåringen Martin Bengtsson växer upp till en internationell fotbollsspelare och även författare. I sin bok I skuggan av San Siro beskriver han fotbollskarriären och den psykiska ohälsa han brottades med.

Micke har själv kilats in i fotbollslaget – dansat inoljad iförd stringkalsonger och varvat simning med spritshottar. Mycket anspelar på nakenhet, sex och sprit för att håna nya medlemmar. Sitt första ligg fick Micke berätta om med både kamera och lampa riktade mot ansiktet. Han tänkte att den lättaste utvägen var att bita ihop och göra det, inte vara en tunnis.

– Det grundar sig i sånt vi tror oss behöva leva efter. Normer som finns kvar… främst i mansdominerade miljöer. Tragiskt att vi är fast i ett mönster. Dels skapar vi problem för kvinnor eftersom 98 procent av alla våldtäkter mot kvinnor har en manlig förövare. Dessutom, 70 procent av alla självmord? Män, säger han och pekar på sig själv.

Det dränerar mig:
För många måsten. Jag kan inte leva i en fyrkant utan behöver variation och flexibilitet. Som att kunna välja att sitta här med dig i två timmar utan att bli stressad och snegla på klockan.

Öppna upp hela bröstkorgen

Under en period kämpade Micke i uppförsbacke. Han hade hunnit springa på säkert femhundra personer genom livet, men bara en kvalificerad för samtalslistan. Kvinnor däremot vågar ”öppna upp hela bröstkorgen” i högre utsträckning. Prata med en psykolog eller sin bästa kompis. Micke önskar att även män börjar lätta sina hjärtan och ”borstar bort manligheten”. Man behöver inte ha superhjältemanteln på, och det måste unga killar förstå. Det är okej att be om en kram och berätta att man blöder inombords, säger han. Mickes samhällsengagemang har lett till en föreläsningsserie om manlighet, machokultur och civilkurage. Han vill påverka. Ge kunskap om problemen och tips om hur man kan agera. Till föreläsningarna kommer personer som redan sett orättvisorna, och Micke hoppas att de sprider budskapet vidare. Han har dock förlikat sig med att det inte går att nå alla.

– Det är kanske inte värt att lägga krut på de värsta. Människorna som skriker högst och är mest rasistiska eller sexistiska. De har nått en form av faktaresistens och kommer ändå aldrig lyssna.

Obekvämt på kaffekalaset

Micke förstår att kvinnor inte alltid vågar visa civilkurage mot män och förklarar att det beror på könsnormer som skapar obalans. Han pekar på bordet bakom oss där fyra män skrattar högt.

– Om de säger något nedlåtande vill du kanske resa dig upp och ifrågasätta. Vad tror du svaret blir? Troligtvis att du både är en kärring och att du inte kan ta ett skämt. Om jag däremot reser mig upp lovar jag att det blir tvärtyst, säger han och skakar på huvudet.

En början är att visa civilkurage hemma där vi känner oss trygga. Man behöver inte svära och höja rösten, men gärna ifrågasätta. Micke liknar vid att klandra ett barn som inte städar sitt rum.

»Civilkurage handlar ju om att visa sin ståndpunkt och gärna ge en tankeställare«

– Varför skälla om barnet inte förstår problemet? Det bästa är att prata och lyfta olika sidor. Vänd hätska situationer till diskussioner för att undvika konflikter.

Men visst kan det bli lite obekvämt på kaffekalaset. Micke rekommenderar att sluta stämpla människor som exempelvis rasister. Påpeka i stället att det hen säger låter rasistiskt. Civilkurage handlar ju om att visa sin ståndpunkt och gärna ge en tankeställare. I omklädningsrummet fick Micke göra en sådan insats när en kille i fotbollslaget skämtade om att ”tappa tvålen i duschen”. Micke förklarade att det inte alls är roligt och gav honom en funderare. Hur skulle han ställa sig till skämtet om hans bror eller son kom ut som homosexuell?

En annan situation ägde rum en morgon här utanför på parkeringen. Micke tar en klunk av kaffet, pekar ut genom fönstret mot bilarna och berättar:

– Jag hoppar ur bilen och ser fyra EU-migranter med påsar över axlarna. Två gubbar går förbi och drar det mest rasistiska de kan komma på. Så jag säger: ”Ursäkta, jag hörde vad ni sa. De här människorna är fattiga och ofta utsatta för extremt tuffa förhållanden. Hur ser ni på det?”

Deras dåliga argument avlöste varandra varpå Micke slutligen bad dem att fundera över hur de själva skulle klara av att bo i en bil under en bro mitt i vintern, utan mat och frysa som satan.

Experimentet på Internationella mansdagen

Under sina föreläsningar berättar Micke att han gråter mycket, vilket får många att höja på ögonbrynen. Han gissar att sårbarheten inte stämmer överens med hans yttre typiskt manliga attribut. Det är intressant att utmana normer så Micke gjorde ett experiment inspirerat av Expressens reporter och krönikör Atilla Yoldas. Det var under Internationella mansdagen på CrossFit Fristaden. Micke delade ut kramar och några värmande ord till de manliga medlemmarna. Stämningen blev stel.

– Det är gulligt på något vis, att vi killar inte vet hur vi ska ta det. Vi är urdåliga på att säga till en killkompis att ”jag älskar dig och när vi träffas blir jag varm och glad”, utan att det ska innebära homosexualitet, säger han.

Inte alla män

Hur kommer det sig att nedlåtande kommentarer mot män kränker kvinnor eller homosexuella? Varför associeras män med egenskaper som: stark, cool och häftig? Micke tycker om att starta diskussioner på föreläsningar, fritidsgårdar och skolor. Han tror på att frigöra tid för lärare för att diskutera etik och moral med eleverna. Visst har många viljan, det vet han, men tiden räcker inte till. Därför ser han till att besöka ungdomarna ibland. Han inleder ofta med att berätta om sina möten med Zlatan på fotbollsplanen. Sedan tar samtalen en intressant vändning, speciellt när han ber dem att fundera över ordet: feminist. Det väcker starka känslor, i synnerhet hos unga killar.

– Diskussionerna blir lätt högljudda när vi pratar om feminism. Oftast drar åtminstone en kille frasen ”… inte alla män”. Så fort jag säger dessa ord till en tjej, som nu, nickar ni instämmande med huvudet på sned. Ni fattar precis vad jag menar. Ni har ju hört det så många gånger förut, säger han i ett växande leende.

När kaffekoppen ekat tomt i en timme går det att konstatera att det här samtalet skulle
kunna fortsätta i ytterligare två. Trots världens många orättvisor har Micke hopp om mänskligheten och tror att många vill väl. Önskan är att medvetenheten ökar och att fler vågar agera. Allt för att kunna forma en bättre generation. Själv vill han bryta mönster genom att bland annat börja måla naglarna. Nu ber han dig att fundera på: Vad kan du göra för att påverka?